När ens värsta fasor bli till verklighet, då blir man riktigt ställd. En sak kan jag säga, ta hand om era nära och kära och tala om för dom hur mycket dom betyder för er, det görs på tok för sällan! Tänker på dig, och detta klarar du vännen! <3

 

Jag kan inte säga att jag är troende. Men vid sånna här tillfällen börjar jag tänka om. Varje gång någon i min närhet mår dåligt, eller går igenom en svår tid eller liknande, så brukar jag alltid "be" till något högre. Kalla det Gud om ni vill.. Fast jag vet heller inte om man kan kalla det "be". Jag brukar sätta mig i lugn och ro, och se mig personen i fårga le och vara frisk och glad. Jag vet inte riktigt varför, men jag vet liksom inte vad jag ska göra annars. Det får mig att känna mig liiite bättre, och förhoppningsvis personen det handlar om.

 

Låter ju sjukt tattitgt, men så gör jag i alla fall, när det händer något sånt här.